Redan för mer än 3 000 år sedan kom den första bosättningen till Dyrön. Forskare har lokaliserat en by från stenåldern på öns västra del. Byn ligger i en dalgång mellan de kala bergen. Resterna efter ett bronsåldersröse i väster har också hittats. Röset ligger på ett högt berg och det visar att människor bott där väldigt tidigt. Forskare har också kommit fram till att den åkermark som öns fiskebönder senare använde, låg under vatten under sten- och bronsåldern.
Förste nyttjaren
Det går att läsa i gamla dokument att den förste som nyttjade jorden på Dyrön var Engelbrekt och året var 1566. I Skattelängden för 1567 nämns också Peder Tügge på Diuröö. Vid denna tid var Dyrön en domän och de som nyttjade jorden fick betala skatt till ”Pastor och Kronolänsman”. År 1734 köpte de två bönderna Anders Nilsson och Jon Jonsson Green Dyrön för 43 daler silvermynt från Kronan. Även den obebodda holmen Norra Åstol ingick i köpet.
Den mest omfattade sillperioden i Bohusläns historia inleddes 1747, och den varade fram till 1808. Under den perioden hade fisket stor betydelse för Dyrön och även på Åstol som snabbt befolkades av fiskare. Ön hade en makalös naturhamn och sillstim fanns det gott om i fjorden. Nu började salterier, trankokerier och tunnbinderier att byggas i full fart. Välståndet ökade och landvadar köptes in eller lånades, även båtar började byggas.
Näringsliv
På 1700-talet fanns ingen riktig hamn, det var fortfarande boskapsskötsel och jordbruk som var den vanligaste näringen på Dyrön. I mitten på 1800-talet började fattigdomen bre ut sig och det berodde på att sillen försvann. Vissa fiskebönder klarade sig dock bättre än många andra, men den bästa tiden var nu över. Eftersom inte jorden räckte till att försörja öns befolkning, fick man börja med traditionellt fiske istället. År 1885 bestod Dyröns befolkning till 35 procent av fiskare.
Under 1800–1900-talet fick väckelse-och frikyrkorörelsen ett starkt fäste i Bohuslän. Något som än i dag präglar många kustsamhällen och öar. På Dyrön finns i dag två aktiva kyrkor och det är EFS-kyrkan och pingstförsamlingen Elim. Pingströrelsen på Dyrön kan mycket väl kan vara Sveriges minsta församling.